Vem har rätt att diska i ÅB?
Läser på Darebergs blogg att bidrag till Årets Bild redan har diskats.
Då undrar man ju. För juryn ska inte sammanträda förrän nu i helgen. Vem sjutton är det då som sitter och diskar bidrag INNAN en jury fått se dem? Var inte det här samma problem för två år sedan – när arrangörerna – och inte juryn – hade diskat bidrag efter eget tycke och smak?
Det borde väl inte vara någon annan än juryn som kan diska bidrag. Särskilt inte när tävlandet handlar om väldigt mycket pengar för tex en frilansare.
Gladiatorer.
Årets Bild är som sagt inskickad. Ett rep blev det.
På det hela taget är det antagligen det bästa jag någonsin gjort i fotoväg – men jag tror faktiskt inte att jag vinner något med det.
Har även skickat in till POY och PGB. World Press missade jag visst sista registreringsdag till. Jaja, shit happens.
Härom dagen träffade jag några av de nya gladiatorerna för Nöjet. Man kan ju tro att jag inte kan något annat än att fota med handhållen blixt hårt från sidan när man ser detta och föregående jobb – men – vad fasen ska en stackars fotograf ibland ta sig till när solen är uppe typ två timmar om dagen och man intervjuar folk i TV4:s entré. Dock visste jag från ett tidigare jobb – att innanför TV4:s ena entré fanns det väggar i en klarröd färg. Bra mycket roligare än den bakgrund som konkurrenten tydligen fotograferade mot! Hehe.
”Säg till om våra muskler börjar se lite små ut – så får vi träna upp oss lite”, sa en av dem innan den här bilden.
”Men allvarligt – kolla på mig”, svarade jag. ”Hur tror du någon med den här kroppshyddan kan tycka att muskler som ens syns ser små ut?”
Hoppas att de blev nöjda.
Pressträffsverklighet.
Pressträffsverklighet: Fem intervjuoffer – massa journalister från massa tidningar – massa fotografer – alla ska ha ut något material av det hela.
Själv springer jag runt som en skållad bäver och försöker hålla koll på när tidningens olika reportrar får några knappa minuters intervjutid i olika hörnor och olika rum – och då har jag möjlighet att knäppa av några rutor när intervjun är klar – och innan det är dags för nästa frustande journalist i kö. Från varje tillfälle måste man ha fungerande dragarbilder. Personligen vill jag dessutom att de helst ska hänga ihop som en serie. Ha en tanke, en röd tråd.
Ungefär så här ser verkligheten ut för ett porträttjobb då:
Ola Salo: 20 sekunder.
Petter: 30 sekunder.
Carina Berg: 17 sekunder. (Hann med två varianter. Hurra.)
Uggla: 12 sekunder.
Carola: Kanske uppemot 40 sekunder. Stort.
Helt sjukt.
Jo men satte.
Julafton och sju dagar framåt: hög feber och totalt däckad i horisontellt läge. Därefter slog visdomstanden från helvetet till. Varför bara inflammera tandköttet när man kan inflammera halva huvudet?
Årets Bild är klart och betart. Ett rep och någon enstaka bild. Och varför höll jag på i veckor med att göra urval än hit och dit när jag efter lite konsulterande med Mona plötsligt har ett helt självklart rep framför mig. Tack, du gudabenådade människa!
Ett gammalt porträtt: Elin.
Behind the scenes.
En kall dag på jobbet. Inte så mycket för mig som hade tjockjacka – men mer för Emilie i paljettklänning. Emma Danielsson bloggade om det hela och det kan man läsa här.
(Jag borde aldrig bli fotad bakifrån. Hej hej utväxt som får mig att se skallig ut. Nej jag är inte naturligt svarthårig…)
Och bland annat så här blev resultatet:
Bränner av lite jobb…
Lite sedan sist.
Hängde med Sveriges lucia:
Varit på presskonferens med Juholt:
Varit ute på jippo med Expressenbussen:
Nu har jag några dagar ledigt. Firar det med att vara sjuk – hurra. Not.
Lite om bilder från året.
Blev tillfrågad om att välja ut en bild från året för tidningen Medievärlden – och efter lite (inte så lite) vånda – blev det den här:
Meral.
En grå lördag fick jag i uppdrag att fotografera den forne Baren-deltagaren Meral Tasbas.
Kände för att lägga ner lite extra energi på det hela – så jag släpade med blixt och softbox. Och plötsligt så var det inte så himla jobbigt längre att ljuset försvann. Tvärtom bara roligt.
Fråga till er.
Har fått ett hedrande – men fifan – så läskigt uppdrag. Ska hålla en bildföreläsning på Biskops-Arnös handledardagar i januari. Prata inför en massa begåvade elever, bildchefer och bildredaktörer från hela landet. Började tänka på det hela igår natt och blev med ens klarvaken och kallsvettig.
Känns ju som att jag egentligen hade velat ha några stora projekt att kunna prata om. Att till största delen syssla med vardagsjobb känns lite… vad ska jag säga… futtigt.
Så. Nu tänkte jag passa på att fråga dig som läser detta: Vad skulle du vilja lyssna på för föredrag? Vad ska jag visa? Vad är intressant att höra om en enskild fotografs arbete?
Nu ska jag fortsätta att oroa mig. Samt försöka göra något åt min katastrofala åksjuka här på tåget. Gungande tåg, baklängesåkande och mörker ute = jättedåligt.
Och glädjen över ett porträttjobb.
Härom dagen tog jag nya pressbilder på Jessica Bjurström, vd för Sveriges Kommunikationsbyråer. Vi hade tur med vädret och jag använde mig av Gamla Stan som en rätt årstidsoberoende miljö. Och så lite artificiell sol på det! Roligt jobb var det hur som helst. Jag insåg hur mycket jag ibland saknar att göra porträttjobb – och hur himla roligt det är när man inte längre gör det varje dag.
