Fast! (Eller ”Hundra höjdare”)
På väg tillbaka till stan möttes jag av detta. Totalstopp. Polisen spärrade av vägen vid Järva krog för att Condoleezza Rice eller någon annan av höjdarna från Iraktoppmötet skulle få köra på vägen helt för sig själv. Vet inte riktigt om jag tycker att det var en riktigt fiffig idé att spärra av trafiken i en redan förstoppad rusningstrafik.
Dagen tillbringades ute på ön. Bippan, B-A, kärt barn har många namn – Biskops-Arnö. Det blev lite lunchande med Erik och ettorna och sedan en härlig långpromenad runt ön med svenska jordgubbar som färdkost. Och mitt i denna ”ledighet” blev vi båda inringda på jobb. Hej semester!
Time goes by
För det första: mina eventuella depp och tvivel är sedan länge försvunna. Men jag har bara inte orkat blogga.
I fredags tog min praktik slut på Upsala Nya Tidning. Så efter ätande av lite hembakad banankaka och inköpt chokladmoussetårta – fick jag en fantastisk giraff i helgjuten plast i present! Anledningen har en historia – men den tar vi en annan gång. Jag kunde hur som helst inte ha fått en bättre present.
Nu blir det dock inte så att jag stannar kvar på tidningen över sommaren. Jag smet i stället tillbaka till Stockholm och kommer att jobba på Svenska Dagbladet i stället. Redigering den här gången – det gäller att vara multikompetent.
Och – halleluja – fram tills att jag börjar där ska jag – håll i hatten – vara: L E D I G ! En företeelse som jag inte sätt mycket av de senaste fem åren. Jag vill nästan påstå att det hela är så ovant att jag håller på att skaffa ett extra sommarjobb att roa mig med under ledigheten. Jag önskar att jag var ironisk här.
En del av ledigheten ska användas till att springa på hundutställningar. Inte med Rejsa utan med pappas hund, Pigge. Som har damp.
Premiären av denna karriär skedde redan i helgen. Vi bilade till Österbybruk i norduppland – och Pigge firade det hela med att morra åt, och försöka bita domaren. Det hela uppskattades tydligen inte så succén uteblev väl kanske lite. I övrigt uppförde han sig dock exemplariskt. Skall nämnas att detta är en extremt osocialiserad hund som knappt har sett något annat än landet. Nu gick han fint i kopplet och sprang med sträckta ben framför domaren och stod som en liten staty vid inspektionen.
Det var bara det här med att inte försöka kapa händerna på domaren… Hrm…
Ibland tvivlar jag
Ibland tvivlar jag.
På min egen förmåga som fotograf, och på min förmåga till att vara den ständige überkreative problemlösaren. Jag tvivlar på min lägstanivå.
Suck.
Brudigt
Det har varit mycket plåtande av frisörer och sminköser för min del den här våren. jag vet inte om det är en tillfällighet – eller om någon tycker att det passar mig…
Hur som helst är det alltid ett helvete. Speglar åt alla håll och om jag inte själv lyckas synas i en spegel, så står antingen en prao eller något annat där i vägen. (Obs, min prao som var med den dagen är grym, det är speglarna som är keff.)
Lägg till konstiga spotlights i taket – eller ännu värre – massa vidriga lysrör – och du har den ultimata helvetesfotograferingen.
UNT:s bilaga City hade bröllopstema och jag skickades ut för att plåta en modell som fick den allra trendigaste bröllopsfrisyren. En av bilderna var denna – som City faktiskt satte på omslaget och redigerade dösnyggt!
(För alla som vill veta så är det glamourösa hollywoodlockar som gäller i år!)
På lånade ben
Förra veckan träffade jag 23-åriga Madeleine Lundgren amputerade sitt ena ben på grund av cancer. Jag slogs direkt av hennes karisma som utstrålade så mycket mod. Hennes mod att kämpa – att inte acceptera att något inte skedde på hennes sätt – kändes så genomgående för hela henens person.
Jag följde henne i stallet tillsammans med hästen Smithie, som hon rider helt obehindrat med sin ridprotes, i alla gångarter och hastigheter.
Annika testar VM-formen
WOW! Säger jag bara!!!
I dag gjorde jag ett reportage om coola Maria Henriksson som tävlar i landslaget i körning. Plötsligt när jag plåtar hennes träning som bäst, gör hon halt och frågar om inte jag också ville köra lite. Missar man den chansen? Nepp!
Så det var på sjukt darriga ben jag själv hoppade upp i vagnen och tog tömmarna! Det var säkert en fyra år sedan jag körde häst senast, och jag har faktiskt aldrig kört någon annan häst än Guinness, så jag hann bli riktigt, riktigt nervös.
Men OJ vilken känsla det var. Kraften jag kände i tömmarna var enorm. Det var som att ha ett totalt ihopsamlat paket av ren kraft framför sig, som man trodde när som helst kunde explodera.
Och stalltjejen Mickan sprang snabbt och knyckte kameran och brände av lite bevismaterial! Grymt!
Vilken dag!
Drinkfotografering i expressfart
Sjukt god var den.
…Och alkoholfri, så jag kunde köra hem säkert.
Men nästa gång ber jag till gudarna om mer tid. Det här var inte bra för mitt annalkande magsår…
Bee-bop-a-lula
Skoluppgift under första hösten på B-A.
Det har varit mycket dans på sistone. Porträtterade dansaren Marie Larsson Sturdy förra veckan och nu i fredags var jag på SM i bugg och rock’n roll. Grymt att se tioåringar som är helt klockrena på lindy hopp. Snacka om att man känner sig danskastrerad efter det… Glömde de bilderna på jobbet så det blir inga här. Men ni som har inloggning till Scanpix kan glo där… Bee-bop!
Den där Jens
Jens Lekman.
Den var rätt konstig egentligen. Den där helgen vi bilade ner till Finspång för att träffa Jens. Som spelade gratis på Folkets hus… för att ungdomarna skulle ha något att göra.
Jag blir aldrig klok på om han är ironisk eller ej.
Förresten blev det en finfin artikel också. Som Sofia skrev för Judy.se.
