Det var den tävlingen eller ingen

Jag har en udda begåvning. Eller talang om man nu kan kalla det för det.

Jag är nämligen sjukt bra på signaturmelodier till barnprogram. Främst från 80-talet, men av förklarliga skäl även en hel drös av 70-talets barnprogram som repriserades under 80-talet.

Folk som får reda på denna egenskap tror rätt fort att jag inte gjorde något annat som barn än att glo på tv, men så var verkligen inte fallet. Jag verkar bara ha en förmåga att komma ihåg melodierna.

Men… hur som helst. Folk brukar få testa mig, de namedroppar olika barnprogram och så nynnar eller sjunger jag vinjetten. Vi snackar Ika i rutan, Fablernas värld, Från A till Ö, Fragglarna, Farbrorn som inte vill bli stor, Kalles klätterträd, Sesam, Björnes magasin, Alfons Åberg, Magister Flykt, Lillstrumpa och syster Yster (kan två vinjetter, olika säsonger), Teskedsgumman, Vita stenen, alla Astrid Lindgren-serier, Doddy veterinär, Hedenhös, Babar, Barbapappa, Doktor Snuggles, …

Kommer inte på fler på rak arm – men dessa kan jag utan vidare nynna melodierna till. Rätt sick.

På skoj har jag väl alltid sagt att EN DAG, ska jag få stoltsera med mina kunskaper i någon tävling! Att NÅGON gång ska mina kunskaper komma till användning.

Nåväl.

I går körde jag bil ut till pappa och lyssnade lite slött på P3 Kvällspasset på radion. Plötsligt börjar de prata om forma barnprogram – och sekunden senare säger de att de ska ha en tävling i barnprogramsvinjetter.

Jag blir plötsligt iskall. Shit. Jag är VERKLIGEN ingen person som ringer in till radioprogram, har aldrig förut tänkt tanken. SNarare har jag undrat vad för nissar det är som gör just det.

Men det här var ju MIN tävling! När annars skulle jag få möjlighet att över huvud taget brilljera på allvar med mina kunskaper!

Jag tog ett djupt andetag och när de spelade kvalmelodin (vinjetten till Alfons Åberg) slängde jag mig på luren. Nu eller aldrig!

Upptaget. Upptaget igen. Sedan telefonkö. Och sedan bortkopplad.

MIN TÄVLING!!!
Hallå! Så kan ni inte göra!

Jag stängde av radion. Enda gången i livet då jag antagligen skulle kunna få användning av mina konstiga kunskaper – och så kommer jag inte ens fram! Jag muttrade surt för mig själv att det säkert inte ens var folk som var något bra på barnprogramssignaturer som kom fram till tävlingen.

Det var det. Dagen då jag nästan ringde in till en radiotävling.
Jag är rätt säker på att det aldrig kommer att hända igen.