Fight på balkongen

Hård kamp om bytet – en ekorre i plysh.
Rejsa vs. Alfreds fot.

Foten låg bra till ett tag…

… tills Rejsa tog till de fula knepen. Efter ”dödsskakningen” avgick hon med segern.

Nu väntar fem dagars jobb. Tjofaderittan.

Hänt sedan sist

Hinner inte blogga så mycket när jag jobbar men det här är vad som har hänt de senaste dagarna.

- Hunden har lärt sig att simma. Great success.
- Pappa har brutit revbenet. Igen. Lägg till en spricka i bäckenbenet. Arme man.
- Jag är numera typ svarthårig.

Jag fikade i dag…

Med världens vackraste lillasyster.

Vi promenerade till cafét Uddvillan i Hägersten. Det var så satans varmt.

Rejsa var med. Hon sprang fort på ditvägen – men gick desto långsammare på hemvägen. Det gjorde förvisso vi också…

Systeryster! (jag försöker dölja min nya konstiga klippning med femton hårspännen…)

Nu sitter jag uppe i lägenheten och väntar på att temperaturen ska sjunka några grader så att det går att ta sig för något. Diska hela veckans eftersatta disk kanske.

Men crap…

En mobilbild. För mitt minneskort har redan gått sönder. Tyckte att det var så praktiskt med ett SD-kort som man bara vek upp och kunde använda direkt i USB-porten. Men det gick ju sönder direkt när jag skulle ta ut det ur datorn. Crap.

Nu till något rätt sött.
Det heter ju ibland att ”kunden är människans bästa vän”. Cyberphoto har tagit det ett steg längre. De har nämligen insett att det dessutom är choklad som är kundens bästa vän.

När jag skulle tömma ut alla frigolitbitar ur kameralådan trillade nämligen en Milky Way ut på golvet! Hurra! Och då mindes jag att tidigare i våras när jag handlade från dem – fick jag en dubbeltwix! Jag kan inte låta bli att tycka att det är hur roligt som helst. Och gott dessutom.

Dessutom ska de ha cred för att jag fick kameran dagen efter att jag beställde den.

Det är så roligt att leka…

Trams trams… En massa av bilderna blev kvadratiska. Antagligen någon inställning jag kom åt… läsa bruksanvisning? Vad är det?

Ricoh, Ricoh, Ricoh… sa jag Ricoh?

HELVETE säger jag bara.

Mias öga. Lite nära sådär.

Sprang ner till närköpet i full fart i morse. Som en unge på julafton.
Helvete vad grym den är.

Vi for till Sigtuna för att ta det lugnt och fika i dag. Sanslöst sjukt att plötsligt hitta Mia och Christian bakom ryggen på ett café. Whats the odds liksom. Bra människor det där.

Förresten tycker jag att Tant Bruns café i Sigtuna är sjukt överreklamerat. Och vad är grejen med att inte ta kort? (Fotohumor…)

Hårt ibland

Det är hårt ibland. När ens polare har grymmaste vernissagen och man själv måste jobba.

Gå och kolla på Christian Rhens utställning om strippklubben Maxim, som hänger på Nattgalleri Marie Laveau till och med den 24 augusti.

Jobbets Ace Ventura

Tänk att man får användning av sina kunskaper ibland.

Förra veckan fick jag agera hundexpert på jobbet. Då gällde det att peka ut olika hundraser på bilder från hundutställningen på Älvsjömässan.

I dag gällde det skillnaden mellan en mula och en mulåsna, och jag fick glänsa med mina kunskaper om att en mula är en hybrid mellan en hästmamma och en hästpappa, medan en mulåsna är en hybrid mellan en åsnemamma och en hästpappa.

Nog stod hela Uppland i lågor

Klockan är snart fem på morgonen och ögonen blöder. Snabbkopiering som sjutton, och det är inte på långa vägar samma känsla som greppade tag i mig någonstans mitt i magen. Men det är kanske en aning.

God morgon Stockholm.

Det var inte meningen att jag skulle sova i natt

Kunde inte sova i natt. Kom hem efter jobbet vid ettiden och var antagligen allt för uppe i varv. Klockan halv fyra hade jag fortfarande inte somnat och jag bestämde mig då för att gå upp ett tag. Av en slump gick jag ut på balkongen och av ytterligare en slump bestämde jag mig för att kika runt väggen, mot öster.

Och synen…

Herregud. Ett Stockholm som bara minuterna, sekunderna tidigare hade mött sin gryning.

Nu var goda råd dyra och jag slet upp kameran ur ryggan och på med flip-flop och började springa upp mot vinden. Där finns nämligen en piskbalkong i precis rätt väderstreck.

Men vilket antiklimax när jag kom upp. På grund av vattenskador hade de hållt på och byggt och slutligen täckt över hela balkongen med en tjock pressenning. Det fick bara inte vara sant. Där utanför pågick just nu världens skådespel i färgprakt och en jävla gummiduk skulle hindra mig!?

Jag hittade en liten stege och med lite krångel lyckades jag krångla ut överkroppen i en glipa. Och tro mig – det var värt det.

Först i dag insåg jag nog hur pass högt upp vi bor. Vi bor ta mig sjutton högst upp i hela Stockholm. Framför mig bredde hela staden och söderförort ut sig och mitt upp i allt steg ett brinnande klot målmedvetet rätt upp mot skyn. Bokbindarvägen slingrade sig rakt nedanför mig och jag kunde följa hur den passerade Telefonplan och vidare in mot stan. Allt var så disigt, så diffuserat, så mjukt, så glittrande, så försiktigt.

Tabula rasa. Allt hänger i hop. Det finns en anledning till allt. Och det fanns en helt uppenbar anledning till att jag inte kunde sova i natt.