Där uppe…

…är det så fantastiskt vackra moln så här års. Dramatiska skådespel i sprakande kontraster och förvånande färger. Jag kan inte få nog och de tycks dansa just för mig. Ständigt i rörelse – ständigt på väg.

Jag vill så gärna fota dem. Frysa deras dans, göra den till min, äga den. Äga en 125:e del av deras aftonföreställning och ha den tillgänglig året om.

Men ännu låter de sig inte fångas. De vet så väl att jag är chanslös och mina bilder är fortfarande bara platta plagiat, utan en tillstymmelse av vare sig musik eller rytm.
De slocknar inför kameralinsen.

Men snart.

Innan sommaren är slut ska jag ha fått min jakttrofé.