Nedräkning

Det drar ihop sig. Snart ska jag och mina 17 klasskamrater för alltid lämna vår ö som elever på Biskops-Arnö. Det känns otroligt märkligt och jag kan fortfarande minnas första gången jag åkte över vägbanken i en fullpackad minibuss.

På fredag ska vi ha avslutningsmiddag och tillhörande fest. Det känns upplagt för nostalgi, glädje, tårar och oändligt med kärlek. Just det sistnämnda är något som verkligen flödar just nu. Hela klassen är otroligt kramsjuk och det har väl verkligen gått upp för oss att vi bara har några få dagar kvar tillsammans. I alla fall på det här sättet.

Bild: Tidningen Judy gick på klubb med Leif ”Paggan” Pagrotsky.

Aj.

Efter att mitt knä efter förra löparrundan såg ut såhär:

…så ser mina löparskor numera ut såhär:

Rätt sak på rätt plats.

Vuxenbestyr.

Nu är man definitivt vuxen.
CSN vill ha en massa pengar av mig.
Och det känns ju jättefel.
CSN brukar ju vara den som man FÅR pengar av.

Jättekonstigt.

”Var e brudarna?”

Nomineringarna till Årets Bild har kommit och det är en späckad lista med namn som jag vet har gjort sjukt grymma grejer under året. Håller tummarna lite extra för Robban, klasskompisen som är nominerad för tredje året i rad. Sanna Sjösvärd har jag sett ett fantastiskt reportage från och i övrigt håller jag så klart tummarna för gänget från Aftonbladet och allt B-A-folk. Det ska bli riktigt spännande att se alla bilder så småningom.

Men var är brudarna?! Sanna är ensam drottning bland idel grabbar. Nog för att det fortfarande är en rätt mansdominerad bransch, men ändå…

Att sova är töntigt!

Bild: Ur ett reportage om företeelsen ”modell för en dag”.

Att jag aldrig lär mig att jag absolut inte kan dricka kaffe på kvällarna. Igår kunde jag inte somna och det hela slutade med att jag gick upp vid fyratiden och kopierade bilder till halv sju. Då började jag bli trött.

När jag var liten fick man ständigt höra att man skulle passa på att ligga kvar i sängen i alla fall, att kroppen fick vila trots att sömnen uteblev. Men jag tror inte alls på det. Snarare bygger man upp en massa stress av den vakna tiden, och det är väl mycket bättre att använda den vakna tiden till något produktivt. En period när jag pluggade journalistik sov jag nästan inte alls. Jag var hyper mest hela tiden.

Fick i dag veta att en kompis ska resa iväg och göra ett grymt projekt. Tror att det kommer att bli kanon, personen i fråga är en av de skickligaste jag känner och det är onekligen inspirerande med ens egna vårplaner i åtanke.

Smällkaramell

En sak som slog mig härom dagen, och som jag i dag har fått bekräftat – är att tumnaglarna får min hemsida ser ut som en jäkla smällkaramell, alternativt en hysterisk färgpalett. En och en, inne i själva bildvisningen uppstår inte detta problem – men sammantaget ser det faktiskt helt j-a hysteriskt ut. Funderar på hur jag ska råda bot på detta. Om jag ska lägga en svart opacitet över alla tumnaglar som sedan försvinner när man hovrar med musen över tumnageln…

Jenni – Cosplayer

I morgon ska jag pressa ur mig en hemtenta. Det var inte i går. Och jag hoppas att den blir den sista på riktigt länge.

Min häst är så gammal.

Min häst har blivit så gammal. Det är ingen nyhet, men i dag blev det så uppenbart. De senaste åren har han varit lite morgonstel som en gammal gubbe… Men i kväll började jag fundera på hur gammal det är bra att bli.

Han hade lagt sig ner i boxen och när jag kom in i stallet och han skulle resa på sig, lyckades han sparka undan spånet med bakbenen och hade så fruktansvärt svårt att ta sig upp. Det var så plågsamt att se detta gigantiska djur kämpa vilt med att ta sig upp på fötter. Hur tung han var. Hur osmidig han var. Hur svag han var. Hur utmattad han var när han väl kom upp. Jag vill aldrig behöva uppleva den dag han inte kan ta sig upp alls. För allt i världen vill jag att han som det flyktdjur han är, ska slippa den förnedringen.

Det gör så ont i mig.

Jag tror inte att jag orkar med att förlora honom i år. Och jag orkar inte behöva vara vuxen och ta beslut som bestämmer över liv och död. Inte igen.

Han är mitt livs första och hittills största kärlek. Mitt allt under de senaste 18 åren.

Fan.

En ny hemsida är född

www.annikaafklercker.se

Tadam. Nu har jag äntligen en hemsida. En hel del återstår, men det är ett steg på vägen.
Och tyvärr dras den med en bugg, så bildvisningsfunktionen krånglar i Safari (men fungerar prickfritt i Firefox eller Explorer…)

Håll tillgodo.

Sjukgöra

När man ändå är sjuk och måste hållas i stillhet, kan man lika gärna sitta och sortera bilder till min nya hemsida och göra tumnaglar. Så det är vad jag gör. Och slås av hur lång tid det tar och hur tradigt det är. Och så drabbas jag då och då av dippar där jag tycker att allt ser ut som skit och helt borde arkiveras i en mörk källare.

Medicin tack…

Släpade mig till Apoteket i dag och köpte hostmedicin och Alvedon. Men hostmedicinen vet jag inte om jag ger mer än fem ruttna lingon för… Jag hostar fortfarande så att jag tror att revbenen ska gå av.

Behöver jag säga hur pass trött jag är på det här nu?