Sällskapsresan

Nu reser jag bort en vecka.
Är gravt oroad över att jag ska drabbas av svår damp under ledigheten, så jag har packningen full av reportageböcker och mobilen fullproppad med musik och Hej Domstol!

Sedan blir det full rulle på UNT igen när jag kommer hem. Blir fint det.

Tack och hej, leverpastej.

Till tingsrätten

Jag har sprungit av och an till tingsrätten i dag. Men inte gällande Prate Bay – utan på grund av ett mål som hamnat lite i medieskugga i dessa dagar.

44 kvinnor har stämt Sveriges Lantbruksuniversitet för diskriminering. SLU är enda lärosätet i landet där det går att läsa till veterinär. På grund av att det idag är fler kvinnor än män som läser till veterinär, därför har SLU använt sig av positiv särbehandling för att öka andelen manliga studenter på utbildningen.

Detta har slagit mot de studenter som söker med folkhögskolebakgrund. I den gruppen har SLU använt sig av en ”viktad lottning” som gjort att män har 38 gånger så stor chans att komma in på utbildningen som kvinnliga sökande. Och de senaste två åren har inte en enda kvinnlig sökande antagits ur den urvalsgruppen.

I fredags träffade jag Sofia som är en av dem som driver grupptalan mot SLU. Hon har haft drömmen att bli veterinär ända sedan hon var liten och har toppbetyg från folkhögkolan. Hon sa till mig att hon nu hade börjat ställa in sig på att hon aldrig skulle kunna bli veterinär.
Jag hoppas innerligt att hon ändrar sig.

Lovande

De senaste dagarna har jag messats fram och tillbaka med en vän som är skrivande journalist. Vi har både pluggat ihop och varit kollegor och hon är verkligen en av de grymmaste journalister jag känner. Men som det alltid är i Stockholm – så ses man alldeles för sällan.

Döm därför av min förvåning när jag plötsligt hittar henne på gymmet i morse! Gymbesöket blev därmed riktigt givande på flera plan och vi började direkt smida ränker inför framtiden! Känns otroligt lovande. Jag har verkligen saknat att jobba med henne.

Bild: Hello Saferide på Katalin i Uppsala.
Är det bara jag som undrar vad konsertbilder fyller för syfte egentligen…

Vardag…

Körde som en blådåre för att hinna göra mitt ena jobb innan solen gick ner. Precis innan jag kommer fram konstaterar jag att ljuset är perfekt. Helt jävla magiskt. Det här kommer att bli veckans plåtning! hinner jag tänka medan jag slår numret till personen jag ska träffa.

Som inte är hemma.

Ett missförstånd på en timme gjorde att jag snällt fick vänta. Jag tröståt godis och såg hur veckans snyggaste sol sakta försvann bakom trädtopparna i norduppland.

Damn.

puh…

I dag skulle jag göra fyra jobb på fyra timmar. Och det var en halvtimmes körväg mellan varje jobb. Dessutom hade jag glömt gps:en hemma.

Det var. Svettigt.

Klappat och klart

Igår och idag (och i morgon) går en artikelserie i Aftonbladet som jag har jobbat med ett tag. Jag har haft förmånen att få arbeta med en av de absolut grymmaste journalister jag vet och hela resan har varit otroligt lärorik.

I dag gjorde vi sista knäcket för serien. Jävligt kul på ren svenska. Berättar mer och slänger upp bilder i morgon när hela klabbet har gått. (Mycket bild har det blivit, men det blir ju sjukt få som väl hamnar redigerade i tidningen.)

I morgon blir det en tur till Uppsala igen.

Från en sak till en annan:

Spotify. Igen.

En kompis konstaterade idag att på grund av Spotify har hela hennes musiksmak totalt havererats. Av ren lättja orkar hon inte längre leta fram och lyssna på det hon verkligen vill lyssna på, utan det slutar ofta med att hon nöjer sig med vad hon hittar där. Jag känner igen mig själv otroligt i det och känner att det inte kommer att hålla i längden om jag inte ska förfalla helt.

Blir så trött på de skivbolag som motarbetar det hela och inte fattar att det är så här framtiden måste komma att se ut.

Kungen av Solvalla!

Ett galet jobb för Aftonbladets stora spelbilaga som gick nu i januari. Hela reportaget var riktigt snyggt redigerat – ska se om jag kan leta upp sidorna också. Den här bilden var dragarbild över hela första uppslaget med rubbe över himlen. Den ser verkligen lite konstigt kopierad ut här – men det såg okej ut i tryck, och det var ju det viktigaste.

Var som sagt tillbaka på Upsala Nya Tidning i dag. Riktigt kul att träffa hela gänget igen. Och så fick jag se Västerås också. Inte illa. Bilder kommer senare när jobbet har gått. Jag fick i alla fall träffa två helt underbara människor som jag verkligen håller tummarna för.

Och förresten:

Grym låt, grym röst och grym brud som jag innerligt hoppas att få höra mer av:

Nystart!

Förra inlägget kändes ju riktigt deppigt nu när jag läser det i efterhand. Men så är ju inte fallet!

Jag känner mig faktiskt mer pepp än någonsin och i morgon bitti infinner jag mig på UNT igen. Skitkul att få jobba med gänget där igen!

Och som den ”energizer bunny” man tydligen är har jag typ femtio idéer som jag bara väntar på att få tid till! Det kommer att bli en rolig vår! Hell yeah!

Precis hemkommen efter en jäkla massa varv med rundpingis på Bladet. Nu blir det sängen. För en gångs skulle i vettig tid.

Bild: UNT i våras. Uppsala i ständiga vägarbeten.

Hej då ön!

Nu är jag examinerad. Till hög musik och fyrverkerier och explosioner på storbildsskärm fick vi en och en rusa upp och ta emot våra diplom.

Och motiveringarna som lästes upp innan våra entréer var fyndiga, träffsäkra och fyllda med oändligt med kärlek.

Min visade sig bli:

Klassens lilla popsnöre och energizer bunny som håller precis samma tempo som sin fyrbente vän. Konkurrerar med Mia om flest antal djur i bildarkivet, och har hittat sin plats i världen på bladets bild. Den enda som lyckas med konststycket att prata i munnen på sig själv.

Studenttiden är över.