Dag två.
Idag:
- har jag fått ett tele nerbudat från tidningen! Prima vara! ALLA har varit engagerade i Annikas krashade tele.
- har jag lyckats se totalt störd ut på kollegors bilder.
- har jag sprungit runt som en tok.
- har jag svettats från klockan åtta. Det är varmt som satan!
- har jag blivit bryskt skuffad av Säpos vakter. Dessa är för övrigt casual-klädda den här veckan. ”Javet! Vi klär oss civilt! Ålrajt: alla tar på sig rutiga skjortor, fiskarvästar… och… och… jaja, solglasögonen får ni såklart ha på er.”
- joggat i solnedgången längs Visbys strandpromenad. Sjukt, sjukt fint.
I morgon är det en ny dag! Tjoho! Är faktiskt redan pepp!
Bild: Ohly glassar i Almedalen innan presskonferensen i söndags.
Ett förtydligande…
…jag har alltså varken tappat mitt tele i marken – eller förolyckat det under några andra spektakulära former.
Jag använde det igår – och då var det i prima skick. Sedan tog jag upp det idag under en presskonferens, monterade det och var just i färd med att börja plåta då det ser helt bananas ut i sökaren. Modell skrattkammaren på Gröna Lund. Jag tänker ”eeeeh?” och undersöker det lite närmare. Då hör jag. ”Kla-klonk”. Jag vänder det fram och tillbaka igen. ”Kla-klonk”.
Något är EXTREMT fel. Det behöver man inte veta så mycket om kamerautrustning för att inse. Med största sannolikhet har en lins lossnat inuti gluggen. Frågan är hur. För gluggen har inte varit med om några som helst törnar och jag har haft koll på kameraväskan hela tiden.
Ni som känner mig tror säkert att jag vid det här laget hade full panik, pratade jättefort och var allmänt hysterisk. Men hys hopp. Jag var helt lugn. 98 % av alla bilder tar jag ju ändå med normalzoomen. Så det är vad jag har fått fortsätta att göra under resten av dagen. ”Get closer” som Jurek på SvD kommenterade det hela så fint med 
Men det blir nog att försöka hitta en lösning på det hela i morgon.
Synd på min glugg bara.
Jag kan inte låta bli att tänka på min gamla Canon 70-200 som jag råkade drämma både i väggar och var allmänt ovarsam med.
Lyckat.
Och DÄR gick mitt tele åt helvete.
70-200:at är numera mer användbar som marackas än som objektiv.
FAN.
Litet livstecken.
Jo. Jag lever. Jag har bara jobbat en jävla massa, både veckan och helgen och flyttat samtidigt – och nu har jag landat på Gotland, närmare bestämt i Visby för att bevaka Almedalen och politiker dygnet runt i en vecka.
Och alla bilder från veckornas jobb ligger på disken på jobbet. Så det blir inget av med det. Än på ett tag.
Nu blir det ut och jobba! I ett strålande semesterväder
Sommar!
Idag kom sommaren på riktigt, riktigt. Stekhet lunch på konserthustrappan med fotogänget följd av glass – sandwich med krossad choklad. Enda problemet är att jag typ är född utan vettigt pigment- och sommaren är således ett helsicke när det kommer till sol på min hud.
Har en hektisk vecka framför mig nu – flytta, samma dag som jag jobbar kväll – jobba kväll fre-lör och sedan dra till Almedalen på söndag morgon för sommarens megajippo nr 1.
Hektiskt – men troligtvis riktigt roligt.
Bild: Eva Nordmark, ordförande SKTF. Vet inte riktigt varför, men jag gillar nageldetaljen uppe i hörnet.
Biceps, jomensatte.
Konversation under ett jobb idag:
- Ojojoj! Det där var en riktigt tung kamera du har!
- Mmmm… (pillar vidare på kameran.)
- Och tänk vilka biceps du får!
- Eh, aaaaaaah just det…?
Så jävla normal
Nu upptäckte jag att lite äldre UNT-jobb också gått. Vi träffade serietecknaren Nina Hemmingsson som gör böcker och stripar med en helt underbart syrlig och kolsvart humor som jag fullständigt älskar. Hennes förra bok ”Jag är din flickvän nu” är helt fenomenal, och jag ser fram emot att få sätta tänderna i hennes nya bok ”Så jävla normal”, som kom ut nu i våras.
Och jajajajajaja jag veeeeet att det har varit lite mycket bilder med skog och löv på sistone. Men det har bara blivit så. Kanske får ha skogsförbud ett tag. Såsom jag hade ”väggförbud” när det gällde porträttjobb i våras.
…men skog är ju fint. Typ kanske.
—
Edit: Den ser verkligen lite rackig ut i färgerna och lite överskärpt. Men det är inget jag orkar göra något åt just nu. Punkt.
Slut på ledigheten.
Ny vecka – nya tag. Överlevde både helgens midsommarfirande och målande av balkongstaket på landet. Det sistnämnda ståendes på en ytterst vinglig och rätt kass stege. Men nu är helsicket i alla fall klart – och min stackars hundvaktande pappa glad och nöjd.
Bild: Tidig och regnig morgon i Riga. Med Swedbanks gigantiska jätteskrapa som reser sig ur havet som en ständig påminnelse om läget i landet.
Fiffigt.
Det här var ju helt fantastisk!
Igår när jag harvade runt en löprunda, började jag fila på en kartfuktion som jag tyckte att någon borde ta och uppfinna. Man borde helt enkelt kunna rita in sina löprundor på en karta och på så sätt kunna mäta dem.
Så googlade jag lite, för jag tyckte egentligen att funktionen borde vara rätt så simpel egentligen. Och: tadam! Där fanns den ju!
Funbeat.se var sajten – och det var faktiskt jäkligt skoj – om än lite pilligt – att sitta och rita in lite rundor. Och bland annat ser jag ju här att min vardagsrunda kring Långholmen och Reimers, var bra mycket längre än jag själv trott. Trodde nog fyra… eller knappa fem.
…lika bra att sticka ut och ta sina 6.07 km då…
3 kommentarer