DN-galan

Detta kunde man höra på redaktionen för några dagar sedan:

- Annika, har du plåtat friidrott förut?
- Öh, nä….
- Okej, då får du göra DN-galan.

Phew.
Friidrott är en sak. Med sjutton olika grenar som pågår på femtioelva olika ställen samtidigt. Deadlines är en annan sak. Som är dels PRECIIIIIIS efter att Wissman sprungit sitt lopp… och sedan PRECIIIIIIIS efter att herrarnas 100 meterslopp gått. Svettigt. Regnet hängde i luften hela kvällen, med mörka, mörka moln som inte bådade gott… men vädergudarna var på vår sida och med bara en kort skur får man väl kalla det rätt lyckat på väderfronten.

Stavhoppet hade jag inte ALLS planerat att bevaka… men de hoppade ju precis där vi stod – så så fort man hade någon sekund fri kunde man ju lika gärna knäppa några kort!
Rätt skoj faktiskt!

Och trot eller ej – trots det skrala startfältet – så blev det en svenskskräll – i just stavhopp! Jesper Fritz på delad förstaplats.

Wissman. Hade nog aldrig någon chans mot Warener…

…och slutligen: Världens bästa maskot och sällskap (med ungefär lika bra koll på sporten som jag): JONAS!!!! B-A-folk håller ihop. Så är det bara.

Hångel!

Igår sparkade Stockholm Pride igång. På förmiddagen invigdes Pride House med bland annat masshångel på Sergels Torg! Jag fick inte hångla – men däremot fota. Inte det sämsta det heller.

Har precis varit och lunchat med Mia. Chinabuffé. En dålig idé skulle det visa sig. Nu mår jag mycket, mycket illa och är fruktansvärt tokmätt. Förstår inte varför jag aldrig lär mig att hantera sånt där ordentligt. Det är precis som med tidningens fredagsgodis…

Hjort e gjort…

Det är alltid lite lustigt när man i jobbet träffar på personer man har plåtat tidigare. Som förra veckan, när jag träffade Fredrik Hjort som jag plåtade för UNT för bara några månader sedan.

En riktigt, riktigt driftig grabb det där. Bland annat gjorde han och en kompis en Sverigeresa förra året – där de skulle jobba sig från Haparanda till Ystad. Med 1000 kronor på fickan när projektet startade – började de jobba sig ner genom landet genom landet för att bevisa att det går att få ett jobb om man bara är enträgen. Grymt grymt säger jag.

Nu driver han ett sommarlovsprojekt för ungdomar i Uppsala – där de i stället för ett vanligt sommarjobb får hjälp att starta och driva ett företag under sommaren. Grymt grymt säger jag igen.

Vad man kan hitta på en presskonferens.

Ålrajt. Det finns stor risk att jag får spö för att jag bloggar den här bilden, men en förvånad Robban som tittar upp bakom sin dator efter fredagens presskonferens är kanske det sötaste och mest ekorrlika man kan hitta! (Och jag kommer sannolikt att få ännu mer spö för att jag skriver just det sista.) Till höger en stilstudie.

För övrigt har han storpublicering i SvD idag med både en cover i nyhetsdelen och i N. Kolla, kolla, kolla in bildspelet på svd.se!

Kupp.

Jag kuppade ju in lite djur i dagens tidning igen.
Lyckan är gjord. Mission completed.

Superfrulle!

Presskonfererade igår igen. Ericsson den här gången. Och här hittade jag även Robban, som smsade om ”SUPERFRULLE!” när jag bara kommit halvvägs med bilen till huvudkontoret i Kista. Då fick man till att skynda…

…jajaja. Jag har kanske underexponerat den här lite.

Han är riktigt rolig han, Hans Vestberg som blir ny VD efter Svanberg vid årsskiftet. Tror att han kan bli en guldgruva för fotografer på presskonferenser!

…och den här blev den som sedan gick i tidningen i dag.

SvD – DN 1-0

Ålrajt.

Man kan säga det rätt kortfattat:

Onsdag. Brännbollsturnering mellan DN och SvD:s fotovikarier i Rålis. Framförallt Robban hade hetsat upp sig inför det här i tre veckor och var som ett barn på julafton.

Men. Vi vann såklart. Hurra för SvD!
(Fråga mig inte hur det gick till, hälften av laget hade cigg i mungipan och ett vinglas i handen mest hela tiden och konditionen var inte riktigt som den borde ha varit. Och idag dagen efter kunde man höra både om sträckta axlar, sendrag, sträckningar i baksida lår och allmän vekhet.)

”Har ni kaninvana?”

Det är viktigt att regelbundet kuppa in djur i tidningen.
Så när vi träffade forskaren Anna Forsby, som utvecklar en metod för att kunna testa exempelvis schampo och andra produkter utan att använda sig av djurförsök, blev jag som tokig av tanken på att fota henne med en kanin. Men var i helskotta hittar man en kanin? På avdelningen där hon själv jobbade sysslade ju ingen med några som helst djurförsök, och de kaniner som SVA laborerar med i närheten är tydligen inte särskilt tama, och det verkade smått omöjligt att få komma in i stallarna där med kort varsel också.

Då slås jag av tanken på den närbelägna 4H-gården bortanför universitetet, och mycket riktigt där fanns både kaniner och allehanda mer eller mindre tama djur. Och jag fick till och med peka och VÄLJA kanin för ändamålet. Strimma, eller Lykta, kanske den hette. (Förlåt.)

”Har ni kaninvana?” frågar 4H-tjejen. Öööööh, inte direkt, menade varken jag eller min stackars forskare. Vad sjutton är kaninvana egentligen? Är man van att klappa kaniner? Att fota kaniner? Titta på kaniner?

Det gick bra till slut. Vi fick behövlig assistans och fick dessutom lära oss att om man vill att kaninen ska sitta stilla i famnen så är knepet att stryka den fint över öronen.

Så nu vet ni det!

Ett tillägg:

Jag tipsade ju om att inte måla på nätterna. Jag skulle vilja utöka detta tips till att inte syssla med renoveringprojekt alls, när ens vänner inte är vakna.

Att till exempel fixa och renovera runt sju en söndagsmorgon – och man plötsligt börjar ana att saker och ting kan barka åt helvete – då kan det vara lite drygt att det inte finns någon att ringa.

Ett tips alltså. I all enkelhet.

Några tips när det gäller hemmafixande:

Jag har ju stigit avsevärda pinnhål på vuxenpoängsskalan och är numera ägare av en bostadsrätt. Jag vill nu dela med mig av några små tips när det kommer till renoverande:

* Måla inte på nätterna.
* Börja inte måla i mitten av väggen (detta kan verka självklart för många – men jag vill på öööh eventuellt förekommen anledning ändå understryka detta.)
* Köp en stege. De kostar visserligen en femhundring på närmaste byggvaruhus – men i jämförelse med att vingla uppe på klappstolen ”Jeff” – borde vem som helst inse att det är ett självklart val.
* Flytta helst inte in innan du ska måla om hela klabbet.
* Fall inte för kulörer med vitsiga/flashiga/skojsiga namn.

Typ så. Några tips på vägen. I all enkelhet.