Gubbar, gubbar och ännu mer gubbar.

Ålrajt… tjatigt kanske… men det ÄR roligt med gubbar. Särskilt sådana som är lite ledsna i ögat.

Idag har jag skjutit med älgstudsare! (Det är ett märkligt yrke man har…) Mitt i prick dessutom. Inte illa för att vara en vegetarian.

Måndag hela veckan

Idag har jag rännt på presskonferens igen. Med inte mindre än tre reportrar. En hel delegation.
Bilderna kommer såklart senare, efter att de har gått i tidningen.

För övrigt planerar jag mest inför att få hem min älskade jycke till nästa vecka. Hela sommaren har hon tillbringat vardagarna ute på landet hos min pappa, men nu är det således dags för henne att flytta tillbaka till stan och börja på sitt hunddagis igen. På tiden, det är nämligen olidligt tomt hemma utan henne. Och tråkigt framförallt.

Bild: Måndagsintervjun i Näringsliv. Susanne Karlsson, vd för Mediore.

Björn och Benny

…är det ju inte på bilden. Tyvärr. Men vi står i alla fall ute på den udde där de två Abba-gossarna vill bygga lite närmare vattnet än vad man brukar få.

Vi åkte ner till Gotland i samband med landshövdinghistorien härom veckan, och fick, med lite flyt, en exklusiv intervju och fotomöjlighet med just Max Hansson, företagsledaren som det hade stormat kring gällande utbyggnader och bygglov. Bilderna kan jag tyvärr inte publicera här, då vi gjorde en överenskommelse om att bara publicera bilderna i pappret, samt att inte skicka dem till Scanpix. Visst kan man tycka vad man ville om dealen – men vi fick vår intervju (som ingen annan rikstäckande tidning lyckats få) och kunde nöjt se hur andra medier citerade oss efteråt.

Det hela blev en lång dag som avslutades med pressrum med årets snyggaste utsikt över solnedgång i havet följt av smärre ”hitta-hotell-panik”.

Nåväl. Dagen efter fortsatte vi på bygglovslinjen och begav oss ut till Furillen, där just Björn och Benny överklagat sitt bygglovsavslag om att få bygga närmare vattnet. Jag och reporter Josef insåg att just den uttänkta udden låg en bra bit från bilvägen (åtminstone den väg vi kommit) och Josef kläcker då ur sig ”vi kan ju prova att gå lite!”. Famous last words. För det var långt. Som satan. Och när vi tillslut närmar oss målet (med sand i skorna – och Josefs ljusa mockaskor blir aldrig mer vad de en gång varit) ser vi två personer längst ute på klipporna! INTE Björn och Benny då tyvärr. Goddamn. Men väl två trevliga personer som fick bli dragarbild till vår enkät.

För övrigt innehöll resan även krypandes på knäna i fårskock, smygätande av Håkan Nessers smultron (mest Josef) en jävla massa godis och lite lätt felnavigerande.

Enkelt.

Det är helgmorgon. Solen lyser på min lilla balkong. Min epa-radio sprakar innefrån köket. Snabbkaffet blev riktigt bra. Rejsa är hemma.
Life is good.

Bild: SvD granskade Stockholms galna bostadssituation. En av delarna i serien handlade om ungas situation i Stockholm, som är ett rent helvete om man inte har stått i bostadskö sedan man var nyare än nyfödd. Just det här knäcket handlade dock om när systemet för en gångs skull fungerar riktigt bra.

Byråbild

När ens bilder dagligen även pumpas in till Scanpix, kan man få se sina bilder på de mest otippade ställen.
Som idag: Ettan hos min gamla arbetsgivare!!!

(Jag redigerade där en gång i tiden. Men det kommer tydligen ingen ihåg.)

Flyg fula fluga flyg

Det är underliga tider just nu. Det händer en hel del tungt i livet som gör att jag inte riktigt vet vad som kommer att hända framöver. Att jobba och hålla sig sysselsatt på allehanda sätt är ett bra sätt att hålla vardagen fungerande. I alla fall för ett tag. Släpp inte ut monstret liksom.

Drog på presskonferens för SAS kvartalsrapport härom dagen. Det är inte så roligt att vara VD alltid…

…

Elisabet Lundgren. Delägare i Linklaters.
Jag har sovit på tok för lite alldeles för många dagar i rad… så mer uppdatering än så här blir det inte…

Kollo.

Förra söndagen fick jag och min reporter leva lite kolloliv. Åtminstone för en dag. Stadsmissionen har ett grymt familjekollo ute i skärgården, på en ö som var rena rama paradiset. Det var verkligen länge sedan jag var så populär som fotograf och förutom att fota kollolivet fick jag även fota en uppvisning i både moonwalk, frivolter och handstående.

Triss!

Damn. Glömmer ju jämt alla bilder på disken på redaktionen. Därför blir det en bild som gick för några dagar sedan. Vi hälsade på hos en trillingfamilj med tre busiga och superroliga grabbar. På bilden storasyster Jessie med Robin, William och Oliver. Det var minst sagt full rulle hela det jobbet. Jag hann både bli bunden som ett blekansikte vid en totempåle (med ett hopprep) samt satt i finkan bakom vinbärsbuskarna. Däremellan sprang jag runt med en efter på ryggen i galopp på gräsmattan. Sedan skulle man ju försöka hinna att fota lite också. Det var en PÄRS att få hela gänget på samma bild!

DN:s fotogäng ville för övrigt ha revansch på oss. Så igår bar det av till Gröna Lund för femkamp och allehanda förnedring. Man kan säga såhär: Lika bra som jag var i vattenpistolskytte – lika katastrofal var jag i luftgevärsskytte. Man kan säga att de vann. Typ så.

För övrigt känns det helt j-a overkligt att sommaren snart är över och vi ska skiljas åt hela sommarviksgänget. Just nu är det som att gå till sitt dagliga ”dagis” och hänga med sina polare varje dag. Galet hur fort en sommar kan gå…

Oduya.

Johnny Oduya. En rolig snubbe som mest lökar runt och har semester nu på sommaren. Övrig tid spelar han hockey i NHL. Då kan man få vara lite ledig på sommaren. Helt klart.

Idag har jag (igen) tokbränt min axel på ett jobb. Hade lämnat kameraryggan i bilen – och däri låg ju även solskyddskrämen. Har man noll fungerande pigment som jag har – är det solskyddsfaktor 30 bara man ens funderar på att gå ut en solig dag.

Nu går jag av mitt pass för en tredagarsledighet! Tjoho!!!
So long!