Här e brudarna.

Att få helt fria händer för ett uppdrag är väl alla fotografers dröm. Men det innebär också en hel del kreativ ångest, prestationsångest och – vanlig ångest – när man ska sätta igång.

Så var det lite med det här jobbet. Jag fick i uppdrag att porträttera (tja, eller göra vad jag nu ville) sju tjejer som doktorerar eller pluggar på kth. Jag visste med en gång att jag ville ha en linje i porträtten – att de skulle hålla ihop på något sätt. Men när jag satte igång och fundera så kom bilderna bara inte till mig. Allt jag såg var andras bilder och jag kände att jag inte skulle kunna ro ihop något som inte var JAG sätt igenom.

Jag fick börja tänka om. I stället för att utgå från eventuella bildidéer – försökte jag utgå från mig själv. Jag skulle helt enkelt göra det jag själv tycker är riktigt roligt att göra. Jag tycker om att leka med mina småblixtar – och det här blev ett ypperligt tillfälle. Jag stack iväg på det första porträttjobbet – och jag hittade både stilen och tanken och ångesten byttes ut till kreativ leklust.

(Tilläggas skall att efter en vecka med den infraröda blixtsändaren varje dag – är jag färdig att ställa upp den lilla gynnaren på en stubbe och skjuta prick på den. IR-fungerar bra – ibland. Övrig tid slår blixtarna lite när de vill – slår ibland inte alls – ibland slår den ena – och jag är helt övertygad om att de gör det bara för att jävlas med sin ägare…)

Annonser