Skäms.

Ringer peugeotverkstaden för att fixa min bil och blir riktigt munter när tanten i luren säger att de har gott om tider nästa vecka. Sweet! Så frågar hon om registreringsnumret. Jag rabblar det klart och tydligt.
Hon knapprar på sin dator och muttrar lite – och frågar vad jag sa för nummer egentligen. Jag upprepar åter regnumret.
Hon fortsätter knappra och frågar igen efter numret – hon kan inte hitta en Peugeot med det registreringsnumret.
Det var ju själva fanken tycker jag och upprepar hela registreringsnumret en gång till. Jag artikulerar tydligt och säger ”Kalle, Martin, Harald…!” med lite för hög röst (som om jag pratade med någon med lite dålig hörsel) och försöker dölja min irritation.

Då blixten slår ner i skallen.
Det är min förra bils regnummer jag står och tjatar om och om igen.

Jag skäms. Sådär lite ontimagenskäms.
Jag ber om ursäkt. Och får till slut en verkstadstid.

Och för att göra temat komplett kommer en bilbild.
Inte min bil dock. Utan en sån där broilerbil som får en att känna sig som en liten ärta bakom ratten. Mia och Rejsa fick agera modeller.

Annonser