Årets Bild.

Tillika årets firmafest för landets fotografer.

För egen del började dagen lite för tidigt – och efter en natt med restless legs – var jag nog mer zoombielik när jag klev in i Beatrice Lundborgs bil vid sjutiden på morgonen. Anledningen till den arla starten var PFKs årsmöte.

Årets bild är för mig lite av en vitamininjektion varje år. Att få se så mycket grymt foto, att träffa så många kollegor och det är också alltid grymt att få boken i handen och kunna se så mycket fantastiskt jobb som gjorts under året.

En märklig sak med boken i år dock var att man från redaktörshåll hade beskurit bilder. Vissa hade blivit kvadrater, andra panoramabilder och min egen bild hade fått en fot bortskuren. Jag vet inte jag. Men det känns som att i just Årets Bild-boken ska vara ett ställe där bilder får visas helt så som fotografen ämnade dem från början. Konstigt och märkligt och jag undrar om det kommer att bli några reaktioner kring just det.

En av kvällens höjdpunkter var att få se Peter Wixtröm ta emot priset för Årets Bild. Han har gjort en sådan jävla resa den senaste tiden och kämpat mot cancern. Att få krama om honom livs levande var något av det finaste under kvällen.

Min (enda!) inskickade bild var dock med på utställningen fick jag höra. Och det känns ju förstås jätteroligt, nästan som ett litet tröstpris. Wee. Jag har inte sett utställningen själv ännu, men fick ett mms med hängningen.

Något som också var lite roligt att det inte alltid var de jobb jag kanske hade tippat att just den fotografen skulle prisas för – utan att man fick se en hel del oväntat. Roligt och spännande. Även om jag i alla fall tippade rätt om årets nyhetsbild i januari.

Ett år till nästa galej. Då blir det Malmö.

Annonser