Carola.

Vad man än säger och vilken musiksmak man än har – så är Carola – just the one and only Carola för de allra flesta. Någon väldigt speciell i musiksverige, någon som alltid fått uppmärksamhet vad hon än gör och någon som hållit sig i rampljuset i 30 år.

Jag ska inte sticka under stol med att jag kanske hade lite förutfattade meningar om henne. När jag härom veckan skulle fota henne för första gången spökade antagligen kvällstidnings- och skvallertidningsrubrikerna i huvudet på mig. Och jag tänkte på allt från den gula byxdressen i ”Främling”, till ivägkastade blomkrukor under Allsången, och ”Stormvind” kom precis i den åldern då jag själv stod med hopprep framför spegeln. (Alternativt hårtork – för att få den rätta Stormvind-känslan.)

Alla har en åsikt om henne och kanske var det därför som jag lite förväntade mig att möta en schlagerdiva.

Men.

I stället möter jag en sjukt ödmjuk och vänlig tjej. Som är galet proffsig och trevlig. Ja, verkligt p r o f f s i g. Som är noga med att det ska bli tid till bra bilder. Och som inte har några manér kring hur hon vill bli fotad (jisses, ni anar inte vad man kan träffa på ibland) utan som helt och hållet ödmjukt litar på att jag vet vad jag gör.

Sådana dagar på jobbet är riktigt grymma. Och 30 år i den branschen, det är det få som slår.

Annonser