Det där med fond.

Nej, ingen sådan där svampfond att ha i grytor och såser. Utan jag tänker på de gånger man ska iväg någonstans med en fotofond.
För givetvis är man alltid ute i sista minuten och inhandlar fonden på väg till jobbet, och någon tid att kapa den enorma rullen finns bara inte, och man tackar gudarna för min gigantiska bil som på MILLIMETERN går att stänga bakluckan på när man tryckt in fonden ända till vindrutan. Enormt trafiksäkert. Och så in på plats hos de stackars människor man ska fota – fastnar i svängdörrarna – slår ner en blomkruka – släpar på blixtarna samtidigt – och ”ojojoj” kommenterar de man ska träffa över den brutala mängd prylar man har med sig – eftersom just den där gigantiska rullen får allt att verka så himla mycket mer jobbigt. Och fondstativ vad är det? När det finns silvertejp.

Och så färgen. Behöver någon rosa papp har jag en väldig massa meter uppe på vinden. Åtgången är har inte direkt varit strykande.

Karin Nordlund på Telia, fotad för Internetworld.

Annonser