Fotograflivet.

När jag scrollar igenom de senaste inläggen här på bloggen, slås jag över hur galet olika jobb det är som är publicerade. Och också över hur mycket jag faktiskt älskar just det med mitt yrke!

Jag får ofta frågan om vad för jobb jag gillar bäst. Och jag har ibland känt mig lite ointresserad, eller oengagerad som inte har kunnat peka ut att DET DÄR är vad jag gillar bäst. DET DÄR skulle jag vilja göra hela dagarna. För det ÄR variationen som gör det. Ena dagens presskonferens, följt av nästa dags studioblixtjobb, följt av, porträtt i miljö, reportage, något sportrelaterat, kreativa bilder på en spis (yes! gjorde det härom dagen! Kommer snart på bloggen!). Att ställa om, tänka nytt, lära sig av de olika situationerna, det är något som är så galet fint och väl det som gör att det skulle vara svårt att tänka sig något annat yrke.

Samtidigt är det mitt jobb. Jag lever inte för att fotografera. Jag fotograferar – för att att leva.
Det finns ett liv som för egen del är ”på riktigt” när jag tar bort kameran från ansiktet. Trots allt så är man med kameran alltid ett steg utanför. Jag kan ibland avundas alla människor man träffar och plåtar – som GÖR alla dessa grymma saker – som man själv bara dokumenterar och skildrar.

För mig är det extremt viktigt att ta vara på det där riktiga livet. Det var bland annat därför jag har sett till att få mig en dos hästmule, galopp och hopp över hinder på regelbunden basis.

Sedan är det också läckert när de olika liven går ihop. Att jobbandet har lett till nya fina bekantskaper och galna upplevelser. Bland annat får det mig att om två veckor svida om till klänning – och tjusig hatt! Bara det!

Nu ska jag bara hitta en hatt…

Annonser