Expressen.

Jonas Lindkvist på DN skriver om sin första sommar på Expressen. Läs här! Och avslutar med att nämna att det i dagarna är många fotografer som gör sina första jobb på Expressen och andra tidningar.

Hej hej, jo jag är ju en av dem.

Det är därför intressant att reflektera över skillnaderna i det han skriver och det som är min verklighet. Trots att även jag gör min första sommar på Expressen. Jag blev först lite nedslagen av att läsa det han skrev – eftersom jag inte riktigt skulle få för mig att sova med en polisradio om nätterna. Jag är kanske rent av lat? var min första tanke.

Men jag tänkte vidare. För det första tror jag att det är en enorm skillnad på att ha ett sommarvik på en större tidning om man är typ 19 eller 29. Jag hetsar kanske inte längre upp mig på samma sätt längre – jag går givetvis över till galet sprutande adrenalin vid varje skarpt läge. Men jag har ett annat lugn nu än i början i den här branschen.
Och det är ju inte heller mitt första vik. Tre somrar på Svenska Dagbladet är hittills avverkade och innan dess var det Upsala Nya Tidning.

De senaste åren har också gjort saker med mig. Jag har sett och upplevt hemska, hemska saker. Självklart är det en klyscha – men jag ser verkligen livet på ett annat sätt. Hur mycket jag än älskar mitt yrke kommer ett jobb alltid vara ett jobb. Att få vara frisk och må bra – är något jag inte längre tar för givet på samma sätt. Man kan förlora de man älskar fortare än man kan ana och det är så vansinnigt lätt att inte hinna med saker man velat göra i livet.

Och jag vet också att vikariat kommer och går. Jag kommer antagligen att beta av en mängd tidningar innan min karriär är över.

Låter jag cynisk? Nej jag är verkligen inte det. En rätt optimistisk realist skulle jag snarare säga.

Och gör det mig till en sämre fotograf? Nej. I ärlighetens namn tror jag att det är precis tvärt om. 🙂 Min av- och på-knapp är nog min starkaste tillgång!

Sommaren har precis börjat, fifan vad roligt jag haft bara det första dagarna!

Nu ska jag lada datorsladden med eltejp. En slyngel till hundvalp har visst gnagt lite på den…

Bilden föreställer Lisen Ulander 84 år, som jag träffade för tidningen Reumatikervärlden. Hon var en så fantastisk människa som hade så många historier att berätta. Hon hade precis fått problem med sitt ena öga, och ville först inte att jag skulle ta någon bild på henne så att det syntes. Men hon var ju så vacker ändå, och till slut övertalade jag henne om att få ta ett nära porträtt.

Annonser