Vikten av att reka.

Jag brukar alltid hylla vikten av att reka fotoplats för mina porträtt. Innan jobbet vill jag ha en stund att bekanta mig med omgivningarna och hitta olika platser för fotograferingen. Det ska dels bli en estetiskt fin och intresseväckande bild, och dels vill jag som fotograf helst att miljön ska kunna användas till att berätta något om den som fotograferas. Inte för mycket – det ska inte vara ”apelsin-tv” – utan jag letar mer en känsla, eller en ton. Ska jag fotografera personen på fler än en plats – vill jag dessutom att bilderna ändå ska kunna hålla ihop som en liten personberättelse.

Rekandet kan ibland ta en timme. Ibland har man 30 sekunder på sig. (Då består rekandet mest av några desperata blickar åt alla håll för att snabbt hitta den bästa platsen i närheten). Men oavsett – så upplever jag att bilden skapas lika mycket DÅ som under själva fotograferandet med personen framför kameran.

På bilden är det läkarstudenten Paulina Jonsson som fotograferades för SvDs Idagsida. Kanske är inte den bilden det bästa exemplet på en rekning som fick bilden att säga något mer om personen – men den är däremot ett exempel på lite tur.

Jag hade rekat platsen på morgonen och det var en skuggig tunnel som ger ett mjukt ljus men ndå med lite skuggsida. När jag väl kom till platsen för fotograferingen en halvtimme senare – kilade det här lilla ljuset sig in och formade sig så fint i tunneln. Bingo!

(Tilläggas kan väl att motsatsen sker nästan oftare. Man ser ut ett fantastiskt ljus – och väl på plats har solen flyttat sig…)

Annonser