Icona Pop (eller: så kan det gå i redigeringen.)

Träffade duon Icona Pop härom dagen. Trots kort om tid för fotografering hittade jag en plats med ett väldigt speciellt ljus som föll in – och tänkte att det inte blev helt tokigt i alla fall. Bilderna fick bli exponerade efter högdagrarna och jag lämnade mycket luft när jag komponerade bilderna.

Men.
I tidningen blev det så här.

Det blir ju så ibland dessvärre. Annonser ska in osv. Jag har ju själv jobbat som redigerare och vet hur det är.

Men jag reagerar på att det känns som att redigerare allt oftare tar sig friheter att både skära och pumpa lite – alltid. Att man ser hur bilden åker in på sidan – och så pumpas det tills ansiktena överallt är lika stora.

Och där tycker jag att man har passerat en jävligt stor gräns där man faktiskt går och inkräktar på en annan yrkesgrupps kunnande. Fotograferna på tidningen har många års yrkeskunskap bakom sig och själv har jag förutom min (nåja, inte helt färdiga) journalistutbildning en treåring fotoutbildning i ryggen. Det är alltså VI fotografer som har kunnandet om bilder och komposition. Vi är utbildade, kunniga och tittar mycket på bild. Vidareutbildar oss och inspireras. Att en annan yrkesgrupp då ständigt går in och släntrianändrar på något så grundläggande viktigt som kompositionen – tycker jag är ett så jäkla kränkande övertramp.

Hallå, jag lägger faktiskt ner massa tid på att reka fotoplatser, hitta ljus, tänka ut komposition och placera mina motiv i bilden! Alldeles för mycket tid och engagemang för att en redigerare på några sekunder ska pumpa upp bilden bara för att de tar sig den friheten…

Annonser